M/Y ALBERTINA	Om Albertina	Återföreningen	Hemfärden	Fortsättningen	Restaureringen
	Oväntad rekrytering	Plankjakten	Motorn	Inredningen	Slutligen

När min mellanson Stefan som bor nästan granne med oss upphetsad ringde och nästan skrek att "Albertina" är till salu, titta i dagens Göteborgs-Posten, det står inget namn men bilden stämmer!     Jag slog upp GP och sen var jag stekt. Jag försökte vara ståndaktig men när alla sönerna hänvisade till sin underbara barndom och att nu var det dags för barnbarnen att få trampa ett däck igen, föll jag helt till föga. T.o.m. Hustru Matty antydde att det vore roligt att se henne. Matty, Stefan med Hustru Åsa och jag gav oss iväg några dagar senare för att beskåda vraket. Jag visste att bordläggning och salongstak var vitmålade och att hon på bilden såg svårt nergången ut men chocken blev våldsam när vi strilande regn kom fram till hamnen där hon låg. Vitfärgen var svartrandigt av nedfall, mahognyn på salongssidor och fördäck var svårt angripen av svartträ, örat på styrbordssidan var intryckt. Inombords strömmade vatten in genom skarndäck och glipor i bordläggningen, klädseln på dynorna i båda salongerna var upprutten och det stank vanvård om henne. Men hon flöt och hade inte mer än normalt slagvatten i kölsvinet. Vi åkte hem och hade familjeråd. Ägaren hade sagt att han lackat skrov och salongstak innan vitmålningen - alltså borde vitfärgen förhoppningsvis inte ha trängt ner i trät. Motorn var enligt honom nyrenoverad över vintern. Strömförsörjningen var emellertid ur funktion, endast en ynka länspump i maskinrummet var direktkopplad till ett batteri. Men det viktiga för oss var att vad vi kunde se var skrovet intakt. Vi bestämde oss för att förhandla. Jag fick kontakt med Anders Sällström på Vindilevarvet på Ringön mitt i stan och han kunde erbjuda en plats under tak. Vi kom fram till ett pris och köpte henne utan att ha provkört vilket skulle visa sig vara ett misstag.